SD, Per Albin Hansson och folkhemmet

”Per Albin Hansson och folkhemmet:

I ett tal om folkhemmet i januari 1928 så sa Per Albin Hansson.

Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad. Den starke trycker icke ner och plundrar den svage, sade Per Albin i talet som via sprakande radioapparater spreds över landet.
Det handlade alltså om ett inkluderande och jämlikt folkhem. Tvärtemot Sverigedemokraterna som vill ha ett exkluderande folkhem. SD talar om ett assimileringstvång innan invandrade kan få ingå i nationen och även om att vissa grupper inte kan assimileras förrän efter flera generationer.

Frasen ”Sverige åt svenskarna och svenskarna åt Sverige” föregås av

Sverige är alltjämt ett klassamhälle, där de stora massorna leva i betryck och otrygghet. Sverige är ännu icke det goda hemmet för alla svenskar. För att det skall kunna bli detta måste det helt erövras av och åt folkets stora massa
Alltså handlar det om konflikten mellan klasserna och inte om att skapa ett etniskt homogent Sverige.
Citat av Per Albin Hansson”

(Från polimasaren.se)

Annonser

Varför bry sig?

Det har dröjt men här kommer  en ny text vilken, i något förkortat format, figurerar i senaste numret av Målarnas Facktidning:

Det är väldigt häftigt det här med den evolutionära utvecklingen som vi människor har gått igenom. Från grymtande läten har vi gått till att kunna specificera exakt vad det är vi vill och tänker. Medmänsklighet är något vi har utvecklat och förståelsen för hur dem vi har runt omkring oss har blivit centralt i vår vardag. Vi har alltså utvecklat fantastiska verktyg för att samverka med vår omgivning.
Under det sista kvartalet år 2016 fick jag möjligheten att få delta i ett avtalsövervakningsprojekt. Jag fick alltså åka runt inom hela avdelning 02 och besöka medlemmar och presumtiva medlemmar i deras vardag och se hur de har det och hur lackavtalet efterföljdes. Det var helt fantastiskt. På många arbetsplatser blev jag väldigt bra bemött. Där fanns alltid ett givande samtal på lut, oavsett om det handlade om något bra eller dåligt. Det var lysande exempel på tillämpning av de där evolutionära verktygen som vi under så lång tid utvecklat. Där fanns en ömsesidig respekt mellan ledning och arbetare. Utrymmet för konstruktiva samtal var öppet och båda parterna kunde känna av varandra och ha förståelse för varandras situation. Företagen med den typen av klimat har varit dem som haft minst problem med frånvaro och problem i produktionen. Inget kortsiktigt ekonomiskt tänk utan ett hållbart företagande i längden.
Med dessa arbetsplatser i åtanke så är det tydligt att det inte alls är så svårt att hålla sig till avtalet. Det är ju lite så att om företagen håller sig till avtalet och sjysta villkor så säkerställer det en sjyst konkurrens. Bryts avtalet så har det väldigt negativa konsekvenser för oss som arbetar. Oundvikligen. Det har ju också negativa konsekvenser för de företagare som vill ha en rimlig arbetsmiljö och sund konkurrens företag emellan. Oundvikligen. Det blir något utav ett par steg bakåt istället för framåt i det evolutionära tickandet.
Under tiden som en har varit ute på projektet så har det inte bara varit idel glada miner. Flera arbetsledare har varit ordentligt misstänksamma. Men det är inte så konstigt. Den fackliga närvaron är inte lika konstant så som är mer vanligt inom måleriyrket. Därför kan det för vissa kanske komma lite plötsligt och oväntat när en företrädare för ett fackförbund ringer och annonsera att denne ska besöka just deras arbetsplats. Dock har en del släppt sin misstänksamma första inställning när de fått information om vad det gäller. Missköts inte avtalet så finns det ju ingenting att känna sig orolig över.
Sedan finns det dem som har vägrat att försöka förstå vad det gäller. De har praktiserat en ren vägran av sin evolutionära instinkt och struntar högaktningsfullt i empati och tvåvägskommunikation. Jag har stått och blivit utskälld för att ha knackat på dörren, förnedrad i fikarum, you name it! Men något som har visat sig är att det oftast inte är någon rök utan eld. På vissa av dessa företag så har ren och skär lönedumpning pågått. Människor som har stått långt ifrån arbetsmarknaden har cyniskt utnyttjats i sin vilja att få arbeta. Både psykosocial och fysisk arbetsmiljö har blivit lika bortsedd från som den mänskliga utvecklingen. I fikarummen har således stenåldersgrymtande uppmanats och egna idéer nedslagits.
Men varför bör du och jag som har det bra bry oss om något sådant, vi har det ju inte så. Vi tjänar det vi ska och arbetsmiljön är helt okej. Finns det förutom empati någon som helst anledning att bry sig? Tja, vad händer om konkurrensen handlar om att producera billigare och snabbare med mindre omkostnader än vad en säker och lämplig arbetsmiljö kan ge – när en snabb kortsiktig vinstmålsättning ersätter ett i längden mer givande företagande? Vad händer när fler och fler underbetalar sina anställda, strunta i att byta filter, belysning, kolfiltermasker etc. vad händer då med din och min arbetsplats, vi som har det så bra?
Vår förbundsordförande i sv. Målareförbundet har sagt att förbundet MÅSTE kännas som sitt förbund utifrån medlemmarnas perspektiv. Om vi då skulle strunta i evolutionen och inte bry oss om de inom förbundet eller andra kollegor som har det svårt, hur skulle det kunna vara någons förbund?
Men jag har fått chansen att få vara en del av det arbetet som faktiskt berättigar medlemmar att kunna känna att ”det är mitt förbund” även om det inte finns något som är perfekt.
Något som vi alla måste fråga oss, oavsett om vi vinner på det eller inte är att när det uppdagas att människor sätts i svåra situationer och utnyttjas utav dem med mer makt: ”Vart tog medmänskligheten vägen?”

 

 

img_20170228_143518

Vad händer?

Vi söker snabb information, snabba svar. I scrollandet inom sina flöden finner de flesta sitt egna bekväma svar. Ingen källkritik eller liknande tycks behövas. Missnöje eldas på och omvandlas från irritation/frustration till hat. Öppet har människor berättat för mig att de är hemma för att de inte kan jobba för att i nästa andetag briefa om taket de lägger själva. Senare in i diskussionen börjar missnöjet mot samhällets strukturer visa sig. Snart börjas det skuldbeläggas:

”Och dom jävlarna får över 30.000:- i månaden utan att ha gjort ett skit ooch så har vi pensionärer som svälter!”

Med andra ord, argument spridda och etablerade av de källor som sprider desinformation. I stället för att försöka följa tråden bakåt och se vart det egna missnöjet har startat med så ställs två sårbara grupper i samhället mot varandra. screenshot_2016-01-18-20-47-21.jpeg Tack vare ett monumentalt desinformationsflöde. Väldigt många idag vill ha satsningar på skola, vård och omsorg. Men om det ska vara möjligt så behöver det ju rimligtvis en högre pott i pengapåsen att ta av för att höja nivån inom skola vård och omsorg. Att höja skatterna, de har ju trotts allt säkts en del av förra regeringen, så att det blir möjligt. Bolagens vinster har genom åren ökat markant. Samtidigt har fördelningen till dem som i huvudsak arbetar ihop till vinsten  minskat. Löneutrymmet tar en mindre procent av vinsten i anspråk. Samtidigt tar de mer rika ett större utrymme i lönebildningen. I linje med det här så har panamadokumenten lyfts upp till ytan där flera mer rika har tagit till skatteflykt.   Klassklyftor in the making!

Alltså arbetar flertalet ihop till en större vinst, varpå direktörer och dyl tar en större del medan de flesta som arbetar ihop till vinsten har fått se sin del av den växande kakan minska med färre och färre procent. Det är väl klart att det finns ett visst missnöje. Men det borde väl riktas rätt? Inte mot dem som är lättast att slå på utan dem som snedvrider vad som är vardag för de flesta.

En annan skev bild som eldar på missnöjet är en ständig ”domedagsrapportering” från flera aktörer inom media. Det har visat sig att många upplever att det står mycket värre till med det land i vilket de lever i på grund av en mer enkelriktad mediabevakning som som säljer mer på ”tragedirapportering” gentemot ”happynews”. Många som en annan har konfronterat med att den grova brottsligheten faktiskt går ner skakar på huvudet åt mig. Trotts att det är statistiskt fastslaget att det är så det är.

Missnöjet växer och ilskan tar vid. Om ett fåtal människor gör något oansvarigt och dumt så tas dem som exempel på att det är så det fungerar. Politikerförakt och ilska mot olika minoriteter eskalerar. Vi ska alla föregå med gott exempel. Att en högt uppsatt politiker kallar en annan kvinlig politiker från ett annat parti för hora är inte acceptabelt! Men det hade det inte varit om personen som fönedrade arbetade som undersköterska eller taxichaufför heller. Däremot ska inte en sådan person sitta på en position inom ett parti. Därför ska åtgärder tas. Om så är fallet kan en ju inte börja hata politiker eller etablissemanget.

screenshot_2016-01-18-20-45-37.jpeg

Det är något många trotts allt har börjat göra. Det finns även ett parti som utan hämningar har profilerat sig framgångsrikt på att utge sig för att vara en outsider mot andra partier. Ett parti som utge sig för att vara emot just etablissemanget och att vara ”så som folk är mest”.  Och det tycks fungera. De framhåller en grupp människor som problemet, pratar om assimilation, vill begränsa pressfriheten mm. Att flera högt uppsatta inom dess ledning har hållt i trådarna inom olika desinformationsmedier, med järnrör hotat och rasistiskt hånat folk samt är i topp på inkomstlistor över hur mycket politiker tjänar i riksdagen verkar inte spela någon roll.

Konstigt.. Vad händer?

diversity_650x376px

Vad är viktigt?

Det här är en krönika som jag skrev för sv. Målareförbundets medlemstidning. Det är ett ämne som känns väldigt viktigt för mig

 

Vad är viktigt för dig?

Är det viktigt att dina barn eller barnbarn får möjlighet att gå i skolan och startar sitt liv på ett bra sätt? Det kanske är viktigt att barnen eller barnbarnen får möjlighet att studera vidare om det är det de vill och behöver, att de får en bra kvalitativ vård oavsett om de har pluggat vidare eller inte.

Det kanske är viktigt att sådana möjligheter ska gälla för dig med? Kanske är det viktigt för dig att du får en schysst pension som går att leva på. Kanske kan det vara viktigt för dig att du får gå i pension efter ett långt yrkesliv när du fortfarande har år kvar av ditt liv då du orkar göra något, unna dig något rentav.

Något som jag vågar säga med säkerhet är att det är viktigt för dig att du får en skälig lön. Att det kapitalet du är med och arbetar ihop ska generera något tillbaka till dig med. För du vill väl precis som de flesta andra arbeta för att leva och inte bara leva för att arbeta? Att hs möjlighet att planera din fritid och kunna spendera kvalitativ tid med nära och kära måste nog vara en del av den där listan med viktiga saker, kan jag tänka mig.

Vi har en avtalsrörelse bakom oss, (samt en avtalsrörelse framför oss), där arbetsgivarorganisationerna vill att vi ska tjäna mindre, arbeta mer och ha mindre inflytande över vår egen fritid. Det kanske inte är något ovanligt att så är fallet men det är något som i allra högsta grad kan komma att påverka dig.

Själv befinner jag mig inom lackbranschen.

Där tycker jag mig uppleva ett visst missnöje med vissa saker. Det kan vara att en inte har sett någon från “facket”. Det kan vara att det är något konstigt med reglerna för övertid osv.

Ibland så kan jag känna att det i allra högsta grad kan finnas ett visst fog för en del påståenden. Fokus kan ibland upplevas ligga mer på enbart måleribranschen och att lacksidan glöms bort.

Det händer dock mycket på den fronten. Förbundet, (Svenska Målareförbundet sk “facket”), har haft ett särskilt lackfocus för att lyfta och tydliggöra vad som är viktigt och vilka problem och utmaningar som finns.

Det är bra.

Något som en annan kan sakna är dock fler människor som kan lyfta problemen – gång på gång. Människor som upplever problemen på “golvet”. Med andra ord: fler förtroendevalda och fackligt engagerade människor från just lackbrabschen. Idag är vi väldigt få.

Det kan ju ha och göra med en bristande fackliga närvaro på arbetsplatserna. Fast en bristande närvaro på arbetsplatserna kan ha och göra med den bristfälliga tillgången på fackligt engagerade från just lackeringsbranschen. Vi har ett “hönan och äggetproblem”. Det är något som är väldigt viktigt att ha med sig.

Att du är med och betalar din avgift som medlem är hedersamt, oavsett om det är av solidariska eller egencentrerade skäl. Det innebär att du faktiskt dra ditt strå till stacken för att säkerställa att du får ett så bra avtal som möjligt på din arbetsplats. Med löner, villkor för övertid och säkerhet.

Vill du ha en viss typ av förändring? Vad bra! Skriv om det till förbundet om det handlar om avtalet. Sådana förslag behövs.

Verkar någonting konstigt så ring någon. Ifrågasätt! Det är positivt. Kanske får du ett bra svar eller en tryggande förklaring. Annars kan det kanske vara något värt att driva. Om du engagera dig är det helt upp till dig hur mycket.

Vår fackliga organisation är även en organisation som ständigt arbetar med att påverka politiken för att gynna medlemmarna – oss. Ta som exempel den senaste tidens utspel angående en höjd pensionsålder.

Det glappar i det nuvarande systemet vilket givetvis inte är bra. Men att simpelt höja pensionsåldern för att få bukt på problemet känns som den bekväma vägen. Byggnads unga gren unga byggare gick snabbt ut och kritiserade utspelen, tätt följt av byggnads ordförande. Han sa att innan man tittar på att höja pensionsåldern så bör vi se till att människor kan nå den pensionsålder som vi har idag.

Det är ett tydligt politiskt ställningstagande för sina medlemmar. Något vår egna ordförande Micael Johansson gör titt som tätt. Desto fler det är som kan peka på vad som är viktigt desto lättare är det för förbundet att se och arbeta för det. Desto fler som är medlemmar desto mer tyngd har vår ordförande i sin påverkan utåt om vad som är viktigt för oss – medlemmarna.

Så ställ dig frågan vad som är viktigt för dig. Det var så en annan började.

Jag är aktiv inom Målareförbundet, LO och 6F som bland annat folkbildare – handledare, sektionsledarmot och har förtroendet att föra fackfrågor i mitt arbete som lackerare bland kollegor.
Det innebär bland annat att en hel del kvällar och helger går åt vilket kan vara tufft med familj och barn. Men det är mitt barn som är drivkraften. Han ska växa upp och bli rättvist behandlad med samma möjligheter som mig.

Han ska inte behöva bli begränsad i sitt liv för att han inte kommer från en familj utan ett överflöd av pengar.

Han ska ha rätt till bra vård om han blir sjuk och han ska kunna få kvalitetstid med sina föräldrar.

Väljer han att arbeta som hantverkare så ska han inte behöva jobba sig till döds och ett lågkvalitativt liv.

Men om det ska vara möjligt behövs det både facklig och politisk påverkan. Inom alla yrkeskategorier i allmänhet och inom lackeringsyrket i synnerhet!

Så ställ dig gärna frågan:  “Vad är viktigt för mig?”

Efter tankar om tiggeriförbud

Skriver den här lilla dikten med anledning av Ardalan Shekarabis utspel gällande hans tankar om ett möjligt tiggeriförbud:

”Varför villar vissa bort sig efter ett tag på toppen. De glömmer värdegrunder vilka de ska respektera och ändrar tankarna i knoppen. ”Ett förbud, det kanske vi ska ha! Sopa under mattan de med elände har, det blir väl bra.”

Många är vi i landet som representerar samma logga – dess ideologi. Det är ingenting att bara strunta i.
Vi står för utjämnade skillnader i klass, kämpar för allas lika värde – inte för att få dem som har det dåligt att tänka: ”Ojoj, nu är det fara och färde.”
Att förändring behöver ske är nog något alla kan se. Det ska inte vara så här, något är skevt – absolut, javisst! Jag håller mé.
Men om vi alla bara ge vika och våra gemensamma löften om att kämpa för de som mindre har svika.
Då har vi inte bara vårt löfte svikit utan för framtiden också gått på en riktig nit. Med dessa utspel skapas oss emellan onekligen en schism, är det verkligen värt det, i jakten av populism?
Blomman kommer aldrig att kunna tas ur mitt hjärta, den står för mig för ett jämlikt, jämställt och rättvist samhälle. Men just nu kan jag inte hjälpa att känna lite smärta.”

Varken Löfven eller partiet i stort står bakom ett förbud vilket Ardalan Shekarabi gjorde utspel om.

Det går inte att förbjuda bort fattigdom. Och vilken egentlig funktion har ett sådant förbud mer än att sopa verkliga problem under mattan så att de som har det bättre ställt slipper att se människor som har det sämre?

GästBloggare Anders Liffner

När folk frågade, eller när jag fick berätta att man var fackföreningsaktiv, socialdemokrat och stolt medlem i Arbetarepartiet.
När man fick debattera med folket runt oss om hur viktigt det var för arbetare att faktiskt inte alliera sig med arbetsgivarorganisationer och borgerligheten på grund av försämringarna det innebär för oss på golvet, trotts deras karameller om lägre skatt för dem som arbetar.
Debattera hjärtefrågor så som alla människors rätt att kräva kollektivavtal på deras arbetsplatser, oavsett ursprung eller klass.
Frågor som rör arbetsrätten, semestern, försäkringar, välfärd och framförallt att upphäva Lex-Laval.
Stolta dagar i denna mannens liv.
Vi vet vad som hände sen, högre A-Kassa, inget tak i sjukförsäkringen, kostnadsfri medicin och glasögon för barn och så vidare. Givna saker för socialdemokratin och ett steg närmare en socialistisk världssyn, där man fördelar rikedomarna uppifrån och ner. Även om det är knattesteg.
Under tiden härjade kriget i Syrien vidare, arbetarrörelsen stod upp för att slå ner Europas murar, Sverige erkände Palestina, vi stod upp mot förtrycket i Saudi Arabien. Vi såg alla Aylan Kurdis kropp på stranden och en världen i tårar, samtidigt som riksdagsledamöter ur Sveriges riksdag åker ner och frivilligarbetar på Greklands stränder, hjälper flyktingar upp ur vattnet, ger dem hopp om ett nytt liv. Arbetare, i ett arbetareparti, i ett framtidsparti… Vårt parti, stoltare kan man bara vara när man blivit förälder.
Moderaterna och MUF, KD och KUF började prata om flyktingpaus och tiggeriförbud och Centern med Annie Lööf i spetsen pratade om att överge decemberöverenskommelsen.
Folkrörelsen, arbetare, fackföreningar, intresseorganisationer dem totalt ratade förslagen. Rörelsen påpekade att ”Det är inte vi som behöver en paus, det är flyktingen!” vi fortsatte med ”Det går inte att förbjuda fattigdom, fattar ni väl!?” Vi beskyllde delar av borgerligheten med att ge med sig till SDs populistiska världssyn och den debatten verkade vi vinna, då det blev tyst.
Sen hände något, som fick många av oss att blekna.
Flyktingpausen var ett faktum, Sveriges byråkratiska system var inte tillräckligt, Sveriges institutioner och verk han inte med människoflödet. Vi drog in möjligheten för permanentuppehållstillstånd och började övervaka vägarna in i landet. Vi ser idag hur frustration kan uttrycka sig, poliser och busschaufförer misshandlar flyktingar, samtidigt som vi ser trådar i de sociala medierna fyllas av hat mot hen som inte är född på Svensk mark. Argsint svart hat.
Hat överallt, men tomma tunnor skramlar mest. Deras ignorans kostar dem respekt. Hen som skriker skällsord blir inte långvarig i sitt goda anseende, med all rätt.
Vi som bleknade förlitade oss många gånger på att våra förtroendevalda gjorde rätt, de har hela sammanhanget framför sig, de ser helheten. Kanske var en temporär minskning ett verktyg att sätta press på andra EU länder, kanske var det ett temporärt sätt att komma i takt i det byråkratiska-landskapet och bland våra verk.
Men man var inte riktigt lika stolt över förd politik som man var innan, människorna som flyr kriget, barnen och deras föräldrar kom inte lika lätt hit för att söka skydd.
Sen kom Panama-dokumenten och skatteflyktingar, vi i arbetarrörelsen har alltid menat på att det är där en del av pengarna finns, dem rika som fifflar med skatten. Finansministern Magda var het på gröten och visade vart det socialistiska skåpet skulle stå, medan borgerligheten rätt naturligt höll sig passiva.
Minns att jag tänkte; ”in med skattepengarna nu, så att vi kan visa att här har vi plats för fler, bara alla betalar sin rättmätiga del”
Det blev rätt tyst efteråt, oklart varför, förhoppningsvis så har de skattepengarna vi saknat kommit hem igen. Kanske är det en del av att Sverige har den högsta sysselsättningen sedan 2006 (?), straxt innan Reinfeldt krigade sönder välfärden.
Men för varje upp verkar det finnas ett ner. Även om det ännu är i en av våra ministrars portfölj av lösningar, även om innehållet i portföljen ligger på ritbordet. Så heter lösningen enligt ministern, ett förbud.
Ett förbud mot tiggeri.
Nu skall Socialdemokratin istället visa att det är förbjudet, att förbjuda fattigdom. Vi skall istället se den, uppfatta den, förstå den och hjälpa människor ur den, genom åtgärder värda årtalet 2016.
Ardelan och ni som delar denna idé av att förbjuda tiggeri. Ingen av oss kan berätta för er varför denna idén ligger som en möjlighet. Det vet ni bara själva. Men kanske är det en frustration över dessa människors ovärdiga leverne, ett ovärdigt leverne i ett av världens mest progressiva och välmående länder. I ett land som Sverige, där allt ter sig funka rätt bra, men här finns också en baksida; fattigdom.
Den fattigdomen ser vi på gatorna, den sitter där, framför våra ögon. Den syns, den luktar, den hörs och det stör många. Inte alltid nödvändigtvis för att det finns ett klasshat. Ofta är det att människor upplever en frustration över vad hen själv har, medan fattigdomen dem ser, inte har något. Hur solidariska vi än är, kan vi inte lösa problemet. Den frustrationen…
Man orkar inte med att se lidande på TVn, på Facebook och framför varenda butik. Det är hemskt.
Men lösningen är aldrig och kommer aldrig vara, att förbjuda vad våra sinnen ser och uppfattar som fattigdom. Det gör oss bara ignoranta.
Verkligheten är att människor kommer ifrån fattiga till rika länder, för att tigga om våra pengar. Det är deras enda val och förhoppningsvis så förstår vi alla varför också. När ett land förvisar sina fattiga, så gör dem vad nöden kräver för att överleva.
Lösningen… ja, den må vara svår att hitta. Men det rättfärdigar inte vad vi nu upplever som ett alternativ. Att ge sig på en enskild individ för ett problem världen runt oss skapat och som drabbat vissa hårdare. Det är inte värdigt vårt samhälle.
Nu, kära parti, kära minister, vill nog många av oss att ni visar vägen till ett bättre samhälle, till en bättre värld, där ingen fattig får betala priset vi välmående invånare av denna jorden egentligen ska betala.
Personen utanför ICA, vill jag en dag titta in i ögonen och se lyckan när hen inte längre behöva tigga om mina pengar. Kanske möter jag blicken ur framrutan på den utlandsregistrerade bilen med tillhörande husvagn, på väg hem.
Vad ingen av oss vill, är att se skammen i hens ögon, när den försynt tvingas gömma sitt behov av att tigga pengar lite i skymundan, för att våra förtroendevalda och den absoluta makten i landet bestämt att det hen gör, är olagligt.
Ps.
Världen står i brand, mänskligheten brinner.
Frihet idag är att kunna peka och kritisera människan som står i brand.
Frihet borde vara människor i bränders rätt att kritisera dem som pekar och inget gör.
Dem ber om hjälp.
Så hjälp.