SD, Per Albin Hansson och folkhemmet

”Per Albin Hansson och folkhemmet:

I ett tal om folkhemmet i januari 1928 så sa Per Albin Hansson.

Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad. Den starke trycker icke ner och plundrar den svage, sade Per Albin i talet som via sprakande radioapparater spreds över landet.
Det handlade alltså om ett inkluderande och jämlikt folkhem. Tvärtemot Sverigedemokraterna som vill ha ett exkluderande folkhem. SD talar om ett assimileringstvång innan invandrade kan få ingå i nationen och även om att vissa grupper inte kan assimileras förrän efter flera generationer.

Frasen ”Sverige åt svenskarna och svenskarna åt Sverige” föregås av

Sverige är alltjämt ett klassamhälle, där de stora massorna leva i betryck och otrygghet. Sverige är ännu icke det goda hemmet för alla svenskar. För att det skall kunna bli detta måste det helt erövras av och åt folkets stora massa
Alltså handlar det om konflikten mellan klasserna och inte om att skapa ett etniskt homogent Sverige.
Citat av Per Albin Hansson”

(Från polimasaren.se)

Annonser

Palm vem?

Vem var den där Palm? Vad har han gjort? Betyder han något speciellt? I så fall för vem och varför?

Jag skulle vilja påstå att mäster August Palm innebar det verkliga startskottet och banade väg för de demokratiska socialister vi ser i dag. Enligt mig var han det välbehövliga bränslet som fick arbetare att organisera sig i arbetarrörelsen, vilken fick sitt verkliga första genombrott och genomslag i och med honom.

 

August Palm kom från Skåne Han var skräddare till yrket och vid hans gesällvandring började också en resa runt omkring norra Europa.

Som arbetare fick han likt alla andra arbetare känna av maktlösheten gentemot adel och direktörer. Någon som kom att inspirera och därigenom spela en stor roll i Palms liv var Ferdinand Lasalle. Lasalle är sedd som en av den tyska socialdemokratins grundare och förgrundsfigurer.

Sverige hade vid den här tiden en sorts demokratisk diktatur – en rikstad fanns men representerade egentligen bara de rikas intressen. Det var inte alla som fick rösta, utan ju högre man ansågs vara på en sorts “mäktighetsskala” / desto mer man ägde och närmre kungen man stod, desto fler röster var man tilldelad.

Något som slog hårt gentemot arbetare.

Då var det bara dom få rikaste procenten som ägde praktisk taget allt.

Tyvärr något vi har sett en samhällsutveckling vilkenhar börjat att glida tillbaka till.

I och med att Palm ageterade för socialismen i Tyskland blev han utslängd därifrån.

Efter en kortare tids boende i Danmark återvände han till Sverige med mål att sprida socialismen och bilda en social(demokratisk) rörelse.

Det kan man nog kalla arbetarklassens start. Därför att arbetarklassen är dom som lyft sina blickar från sina arbetsmoment och insett att det finns olika klasser, att man befinner sig i ett klassamhälle.

I och med det erkännandet så kan en också finna sina möjligheter att påverka, (samt förbättra), sin situation.

img_20160403_180203.jpg

Palm flyttade tillbaka till Sverige 1881, samma år höll han sitt beryktade tal Vad vilja socialisterna, vilket i manus hette Vad vilja socialdemokratin, på hotell Stockholm i Malmö.

Ingen tid gick till spillo och samma år som talet började han åka runt på turné i landet för att tala om socialdemokratin.

Motståndet mot de här “fasansfulla idéerna” var enormt från borgerligheten. “Den farliga socialismen skulle, om den fick fäste, slå omkull allt och de vänliga stackars arbetsgivarna skulle inte ha råd med att fortsätta driva sina verksamheter.

Vart skulle alla arbetare göra då?”

Alltså inte helt olikt de argumenten vi hör idag: “Nog är det bra med genomtänkt arbetsmiljö och högre löner men företagarna har ju inte råd. Det kostar för mycket. Det är väl då bättre att tjäna lite mindre så att man inte blir arbetslös!”

Palm grundar 1885 tidningen socialdemokraten. I och med sitt tal vann han förtroendet hos arbetarklassen och lyckades vinna tilltro för socialismen inom fackföreningsrörelsen. Därmed, år 1886, ställde den svenska fackföreningsrörelsen officiellt på socialistisk grundval.

Hjalmar Branting (bilden nedan) övertog redan år 1886 Augusts roll på socialdemokraten då inre motsättningar gällande redigeringsarbetet ledde fram till det.

29s04-branting-112.jpg

I sin vision ville August bilda ett socialdemokratiskt parti med en organisation vilken höll ihop fackföreningarna.

Det första lyckades han med år 1989, då skötte han rörelsen från sin cell på Långholmen.

Det senare förverkligades i och med LandsOrganisationen – LO år 1898. En rörelse August inte hade mycket att göra med.

Sommaren 1889 satt fyra nyckelpersoner för tidningen socialdemokraten i fängelse: August Palm, Hjalmar Branting, Axel Danielsson samt redaktör Rydgren. Ingen av dessa drog sig för att säga sitt om samhället och politiken. Något som var föga populärt bland dåvarande regering och kungahus.

Trots det sätt på vilket hans politiska rörelse motarbetades betonade Palm hela tiden starkt att kampen för socialismen skulle föras på demokratisk väg med röstsedeln som vapen.

August Palm avled i sitt hem och dödsorsaken sades vara ”äggvita och hjärtlidande, sviter efter spanska sjukan”.

img_20160320_141121.jpg