Tydligt arv

img_20161122_115433

Mäster August Palm som staty utanför LO borgen.

Statyn poängterar arbetarrörelsens arv efter mäster Palm.

Annonser

Vad händer?

Vi söker snabb information, snabba svar. I scrollandet inom sina flöden finner de flesta sitt egna bekväma svar. Ingen källkritik eller liknande tycks behövas. Missnöje eldas på och omvandlas från irritation/frustration till hat. Öppet har människor berättat för mig att de är hemma för att de inte kan jobba för att i nästa andetag briefa om taket de lägger själva. Senare in i diskussionen börjar missnöjet mot samhällets strukturer visa sig. Snart börjas det skuldbeläggas:

”Och dom jävlarna får över 30.000:- i månaden utan att ha gjort ett skit ooch så har vi pensionärer som svälter!”

Med andra ord, argument spridda och etablerade av de källor som sprider desinformation. I stället för att försöka följa tråden bakåt och se vart det egna missnöjet har startat med så ställs två sårbara grupper i samhället mot varandra. screenshot_2016-01-18-20-47-21.jpeg Tack vare ett monumentalt desinformationsflöde. Väldigt många idag vill ha satsningar på skola, vård och omsorg. Men om det ska vara möjligt så behöver det ju rimligtvis en högre pott i pengapåsen att ta av för att höja nivån inom skola vård och omsorg. Att höja skatterna, de har ju trotts allt säkts en del av förra regeringen, så att det blir möjligt. Bolagens vinster har genom åren ökat markant. Samtidigt har fördelningen till dem som i huvudsak arbetar ihop till vinsten  minskat. Löneutrymmet tar en mindre procent av vinsten i anspråk. Samtidigt tar de mer rika ett större utrymme i lönebildningen. I linje med det här så har panamadokumenten lyfts upp till ytan där flera mer rika har tagit till skatteflykt.   Klassklyftor in the making!

Alltså arbetar flertalet ihop till en större vinst, varpå direktörer och dyl tar en större del medan de flesta som arbetar ihop till vinsten har fått se sin del av den växande kakan minska med färre och färre procent. Det är väl klart att det finns ett visst missnöje. Men det borde väl riktas rätt? Inte mot dem som är lättast att slå på utan dem som snedvrider vad som är vardag för de flesta.

En annan skev bild som eldar på missnöjet är en ständig ”domedagsrapportering” från flera aktörer inom media. Det har visat sig att många upplever att det står mycket värre till med det land i vilket de lever i på grund av en mer enkelriktad mediabevakning som som säljer mer på ”tragedirapportering” gentemot ”happynews”. Många som en annan har konfronterat med att den grova brottsligheten faktiskt går ner skakar på huvudet åt mig. Trotts att det är statistiskt fastslaget att det är så det är.

Missnöjet växer och ilskan tar vid. Om ett fåtal människor gör något oansvarigt och dumt så tas dem som exempel på att det är så det fungerar. Politikerförakt och ilska mot olika minoriteter eskalerar. Vi ska alla föregå med gott exempel. Att en högt uppsatt politiker kallar en annan kvinlig politiker från ett annat parti för hora är inte acceptabelt! Men det hade det inte varit om personen som fönedrade arbetade som undersköterska eller taxichaufför heller. Däremot ska inte en sådan person sitta på en position inom ett parti. Därför ska åtgärder tas. Om så är fallet kan en ju inte börja hata politiker eller etablissemanget.

screenshot_2016-01-18-20-45-37.jpeg

Det är något många trotts allt har börjat göra. Det finns även ett parti som utan hämningar har profilerat sig framgångsrikt på att utge sig för att vara en outsider mot andra partier. Ett parti som utge sig för att vara emot just etablissemanget och att vara ”så som folk är mest”.  Och det tycks fungera. De framhåller en grupp människor som problemet, pratar om assimilation, vill begränsa pressfriheten mm. Att flera högt uppsatta inom dess ledning har hållt i trådarna inom olika desinformationsmedier, med järnrör hotat och rasistiskt hånat folk samt är i topp på inkomstlistor över hur mycket politiker tjänar i riksdagen verkar inte spela någon roll.

Konstigt.. Vad händer?

diversity_650x376px

Vad är viktigt?

Det här är en krönika som jag skrev för sv. Målareförbundets medlemstidning. Det är ett ämne som känns väldigt viktigt för mig

 

Vad är viktigt för dig?

Är det viktigt att dina barn eller barnbarn får möjlighet att gå i skolan och startar sitt liv på ett bra sätt? Det kanske är viktigt att barnen eller barnbarnen får möjlighet att studera vidare om det är det de vill och behöver, att de får en bra kvalitativ vård oavsett om de har pluggat vidare eller inte.

Det kanske är viktigt att sådana möjligheter ska gälla för dig med? Kanske är det viktigt för dig att du får en schysst pension som går att leva på. Kanske kan det vara viktigt för dig att du får gå i pension efter ett långt yrkesliv när du fortfarande har år kvar av ditt liv då du orkar göra något, unna dig något rentav.

Något som jag vågar säga med säkerhet är att det är viktigt för dig att du får en skälig lön. Att det kapitalet du är med och arbetar ihop ska generera något tillbaka till dig med. För du vill väl precis som de flesta andra arbeta för att leva och inte bara leva för att arbeta? Att hs möjlighet att planera din fritid och kunna spendera kvalitativ tid med nära och kära måste nog vara en del av den där listan med viktiga saker, kan jag tänka mig.

Vi har en avtalsrörelse bakom oss, (samt en avtalsrörelse framför oss), där arbetsgivarorganisationerna vill att vi ska tjäna mindre, arbeta mer och ha mindre inflytande över vår egen fritid. Det kanske inte är något ovanligt att så är fallet men det är något som i allra högsta grad kan komma att påverka dig.

Själv befinner jag mig inom lackbranschen.

Där tycker jag mig uppleva ett visst missnöje med vissa saker. Det kan vara att en inte har sett någon från “facket”. Det kan vara att det är något konstigt med reglerna för övertid osv.

Ibland så kan jag känna att det i allra högsta grad kan finnas ett visst fog för en del påståenden. Fokus kan ibland upplevas ligga mer på enbart måleribranschen och att lacksidan glöms bort.

Det händer dock mycket på den fronten. Förbundet, (Svenska Målareförbundet sk “facket”), har haft ett särskilt lackfocus för att lyfta och tydliggöra vad som är viktigt och vilka problem och utmaningar som finns.

Det är bra.

Något som en annan kan sakna är dock fler människor som kan lyfta problemen – gång på gång. Människor som upplever problemen på “golvet”. Med andra ord: fler förtroendevalda och fackligt engagerade människor från just lackbrabschen. Idag är vi väldigt få.

Det kan ju ha och göra med en bristande fackliga närvaro på arbetsplatserna. Fast en bristande närvaro på arbetsplatserna kan ha och göra med den bristfälliga tillgången på fackligt engagerade från just lackeringsbranschen. Vi har ett “hönan och äggetproblem”. Det är något som är väldigt viktigt att ha med sig.

Att du är med och betalar din avgift som medlem är hedersamt, oavsett om det är av solidariska eller egencentrerade skäl. Det innebär att du faktiskt dra ditt strå till stacken för att säkerställa att du får ett så bra avtal som möjligt på din arbetsplats. Med löner, villkor för övertid och säkerhet.

Vill du ha en viss typ av förändring? Vad bra! Skriv om det till förbundet om det handlar om avtalet. Sådana förslag behövs.

Verkar någonting konstigt så ring någon. Ifrågasätt! Det är positivt. Kanske får du ett bra svar eller en tryggande förklaring. Annars kan det kanske vara något värt att driva. Om du engagera dig är det helt upp till dig hur mycket.

Vår fackliga organisation är även en organisation som ständigt arbetar med att påverka politiken för att gynna medlemmarna – oss. Ta som exempel den senaste tidens utspel angående en höjd pensionsålder.

Det glappar i det nuvarande systemet vilket givetvis inte är bra. Men att simpelt höja pensionsåldern för att få bukt på problemet känns som den bekväma vägen. Byggnads unga gren unga byggare gick snabbt ut och kritiserade utspelen, tätt följt av byggnads ordförande. Han sa att innan man tittar på att höja pensionsåldern så bör vi se till att människor kan nå den pensionsålder som vi har idag.

Det är ett tydligt politiskt ställningstagande för sina medlemmar. Något vår egna ordförande Micael Johansson gör titt som tätt. Desto fler det är som kan peka på vad som är viktigt desto lättare är det för förbundet att se och arbeta för det. Desto fler som är medlemmar desto mer tyngd har vår ordförande i sin påverkan utåt om vad som är viktigt för oss – medlemmarna.

Så ställ dig frågan vad som är viktigt för dig. Det var så en annan började.

Jag är aktiv inom Målareförbundet, LO och 6F som bland annat folkbildare – handledare, sektionsledarmot och har förtroendet att föra fackfrågor i mitt arbete som lackerare bland kollegor.
Det innebär bland annat att en hel del kvällar och helger går åt vilket kan vara tufft med familj och barn. Men det är mitt barn som är drivkraften. Han ska växa upp och bli rättvist behandlad med samma möjligheter som mig.

Han ska inte behöva bli begränsad i sitt liv för att han inte kommer från en familj utan ett överflöd av pengar.

Han ska ha rätt till bra vård om han blir sjuk och han ska kunna få kvalitetstid med sina föräldrar.

Väljer han att arbeta som hantverkare så ska han inte behöva jobba sig till döds och ett lågkvalitativt liv.

Men om det ska vara möjligt behövs det både facklig och politisk påverkan. Inom alla yrkeskategorier i allmänhet och inom lackeringsyrket i synnerhet!

Så ställ dig gärna frågan:  “Vad är viktigt för mig?”