Efter tankar om tiggeriförbud

Skriver den här lilla dikten med anledning av Ardalan Shekarabis utspel gällande hans tankar om ett möjligt tiggeriförbud:

”Varför villar vissa bort sig efter ett tag på toppen. De glömmer värdegrunder vilka de ska respektera och ändrar tankarna i knoppen. ”Ett förbud, det kanske vi ska ha! Sopa under mattan de med elände har, det blir väl bra.”

Många är vi i landet som representerar samma logga – dess ideologi. Det är ingenting att bara strunta i.
Vi står för utjämnade skillnader i klass, kämpar för allas lika värde – inte för att få dem som har det dåligt att tänka: ”Ojoj, nu är det fara och färde.”
Att förändring behöver ske är nog något alla kan se. Det ska inte vara så här, något är skevt – absolut, javisst! Jag håller mé.
Men om vi alla bara ge vika och våra gemensamma löften om att kämpa för de som mindre har svika.
Då har vi inte bara vårt löfte svikit utan för framtiden också gått på en riktig nit. Med dessa utspel skapas oss emellan onekligen en schism, är det verkligen värt det, i jakten av populism?
Blomman kommer aldrig att kunna tas ur mitt hjärta, den står för mig för ett jämlikt, jämställt och rättvist samhälle. Men just nu kan jag inte hjälpa att känna lite smärta.”

Varken Löfven eller partiet i stort står bakom ett förbud vilket Ardalan Shekarabi gjorde utspel om.

Det går inte att förbjuda bort fattigdom. Och vilken egentlig funktion har ett sådant förbud mer än att sopa verkliga problem under mattan så att de som har det bättre ställt slipper att se människor som har det sämre?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s